Lars Winnerbäck är så jävla bra. Jag älskar honom. 

Hans texter är bäst.

Min lilla flicka sover och jag sitter här i soffan och mår skit. Antagligen magsjukan. Blöörk. Hatar verkligen det. Jag hoppas att det går över till imorgon. 

Jag tycker det är skönt att veta

att detta är helt över nu.

Nu när jag vet det,

då är jag inte ens ledsen.

Bara så du vet. 

Jag har mitt liv ordnat och jag tänker inte smutsa ner det pga dig. 

Nu blir det sängen! :) 

Kelly, min fina   

Ja, oj vad längesen det var jag skrev.

Det har hänt en del sen jag skrev sist, läste det sista inlägget och då var Kelly två månader. Hon är nu 5 månader och växer så det knakar. En liten busunge som har lärt sig så mycket under sina fem månader. Här är det full rulle om dagarna, mest en massa bus. En (alltid) glad liten skrutta förgyller mitt liv. En underbar känsla som inte går att beskriva. Att få vara mamma till det finaste som existerar på denna jord och få ta del av varje framsteg det här lilla livet gör, det är jag tacksam för. Jag älskar min dotter gränslöst och det finns INGEN som kan ta det ifrån mig. 

Jag vet inte, men antingen är folk avundsjuka på min kärlek till min dotter eller så har de här folken inget liv och måste ha något att prata om.. Vill ni prata om mig, så varsågoda! Jag skrattar åt er. 

Nu ska den här trötta men, sömnlösa mamman gå och lägga sig. Godnatt! 

Jag har märkt att även om jag inte uppdaterar min blogg så är här ändå folk inne o tittar varje dag.. men jag vet inte var jag ska få tiden från att faktiskt sätta mig ner och blogga. 

Sover Kelly, då passar jag på att städa, tvätta, tar en dusch eller lagar mat. När hon är vaken, då ska det badas, bytas blöjor, matas och ut och promeneras. Jag ska säga att jag BEUNDRAR verkligen flerbarnsmammor. HUR i hela fridens namn hinner ni med allt?? För jag får inte ihop det. 

Men vem kunde ana att det skulle vara så underbart att få se sitt barn växa och må så bra? Att få se alla hennes framsteg hon gör varje dag. Två månader gammal liten flicka ligger just nu och sover och det finns inget finare att titta på. Jag älskar henne så det gör ont. Och jag skulle göra vad som helst för henne.

Min lilla tjej, min Kelly <3

Blev lite sådär sugen på att skriva här lite så jag tänkte att jag skulle ta tillfället i akt och göra det nu när min fina lilla dotter har somnat. Ja, hon har somnat.. Är det inte klokt? Redan? Hon som inte brukar vilja sova förrän klockan tre, fyra och fem om nätterna. Hon har varit vaken hela kvällen här så hon var verkligen trött nu när hon somnade. Jag hoppas vi snart kommer in i lite rutin, just nu kan man inte planera något riktigt för jag kan fortfarande inte riktigt hennes mattider, inte mer än att hon äter ca varannan timme. Ibland var tredje. Men det kommer väl så småningom :) 

Har börjat och ge Kelly magdroppar. Hon var väldigt skrikig om kvällarna när hon blev ca två veckor.. Då gallskrek hon konstant långt ut på nätterna, fram till nu när jag börjat med dessa. Nu har vi provat dessa sen i tisdags och jag tror dem börjar hjälpa nu. Så det är skönt. Lilla stackarn ska inte behöva ha ont i lilla magen. 

Och den här nappen.. Hon tvärvägrar o ta den. Hon vill absolut inte. Någon som vet nån napp som är bra? Hon vill ju bara ligga vid bröstet hela tiden när hon ska sova. 

Nä.. Nu hör jag hur det knorrar inne i sovrummet så där är nog någon som inte är riktigt nöjd. Så jag får avsluta här. 

Kram

Jag lägger ner det här med bloggandet för ett tag, kanske för alltid. Dels känner jag att jag inte har tiden att sätta mig ner och skriva och sen kan man ändå inte skriva vad man vill utan att där ska vara idioter som kommenterar och påpekar idiotiska saker. 

Byebye.

Ja, det är ju ett tag sen jag uppdaterade här. Har haft fullt upp här hemma. Men jag hoppas jag är ursäktad! 

Den 27/8 kl 19.52 ville min lilla flicka titta ut. Det är nu tolv dagar sen, snart två veckor. Tiden bara springer iväg. Det är som man säger, att när man är gravid så går tiden så oehört sakta, man vill bara att tiden ska gå fortare så att ens lilla underverk vill titta ut. Nu när hon väl är ute, då vill jag att tiden ska gå så sakta som möjligt så man hinner njuta länge. 

Förlossningen gick smidigt, eller ja, allt är ju relativt, men det blev ändå ungefär som jag planerade. 

Jag tänkte att jag skulle skriva en kort version av hur allt gick till, har fortfarande mina papper kvar inne på BB, så det får jag hämta. Och när jag har papperna så kommer där en lite mer detaljerad berättelse! Jag älskar själv att läsa sånt och jag vet att där är några som vill läsa min berättelse.

Vaknade på lördagmorgonen kl 05,00 ca. Kände då lite sammandragningar, rätt så täta, ca 8 minuter mellan varje. Som tur var så sov jag hemma hos mamma denna natten så jag sprang ner och väckte henne. Vi körde då hem till mig och värkarna var då nere på ca 5 minuter mellan varje. Vi tog det ändå lugnt, kollade lite på film o jag försökte äta lite. När klockan var 9 så tyckte jag att det var dags att köra in så det gjorde vi. 

När vi kommit in så tog dem CTG på mig och kollade hur öppen jag var. Var bara öppen två cm då så jag fick antingen åka hem igen och ta det lugnt hemma, eller ut och promenera. Jag valde att gå ut en runda. Så det blev en runda runt sjukhuset. Värkarna blev starkare och starkare och vi gick upp på förlossningen igen. Jag fick i mig lite mat som serverades där och dem tog CTG igen. Jag hade nu öppnat mig till 3-4 cm. Klockan var nu 13,30 ca och jag valde att hoppa ner i badet. Guuud, vad skönt det var. Jag la i badet en timme ungefär, kanske lite till. Och när jag kom upp så var jag öppen hela tio cm. Så det där badet gjorde underverk. 

Det tog nu ett tag innan jag kunde börja krysta, då lillan låg högt med huvudet och behövde komma ner. Livmodern hade också jobbat så "hårt" under tiden som jag la i badkaret så därför tog det tid innan mina krystvärkar kom igång sen. 

Har väldigt dålig tidsuppfattning just nu, men tror klockan var runt 18 tiden när jag kunde börja krysta och barnmorskorna rumestrerade med mig en hel del. Jag skulle ligga, sitta, stå på knä och det ena med det andra. Jag la och skrek BAD om att få kejsarsnitt för det gjorde så JÄVLA ont. Men det var där ju såklart ingen som ville gå med på. 

Jag fick först stå på mina knä i sängen för att få tyngd och sen ville dem att jag skulle sätta mig på en "pall" för att få ännu mera tyngd neråt. När hon var så pass långt ner så åkte jag upp i sängen där jag fick ligga ner och ta i med mina sista krafter och när klockan visade 19.52 så kom hon ut. En fin välskapt flicka, dock lite blå för hon hade navelsträngen om halsen. Men jag fick upp henne på bröstet i alla fall och jag hade aldrig skådat ett så fint litet underverk. Min, bara min alldeles egna lilla flicka. Så fin! 

Tänk att jag blivit välsignad med ett sånt fint litet barn. Hon är så fin, min lilla ängel. 

 <3

Idag är det den 25 augusti och lillan var beräknad till idag, men ingen bebis har velat titta ut än och jag är väääldigt tveksam på att hon kommer denna sidan tolvslaget i alla fall. 

Idag har jag i alla fall varit aktiv! Har liksom varit så slö alla de andra dagar. Men idag så var jag först med mormor inne på Jysk, hittade nya gardiner till sovrummet som ska sys. Hinner jag så ska jag se om jag kan fixa det själv, annars får minsann mamma göra det till mig ;) Efter Jysk körde vi in om till mamma och fikade, sen hemåt. När jag kom hem hade jag egentligen tänkt att lägga mig men icke! Jag började att skura köket och badrummet, plocka undan överallt, tvättat en maskin tvätt och vikt ihop det som var torrt. Bäddade om sängen också så nu ska det bli riktigt skönt att lägga sig! 

Packat ner lite extra i BB-väskan som "kan vara bra att ha". Och sen har jag dessutom lagat mat .. haha. Jo, gissa om jag är SLUT i kroppen nu. Tänker inte röra mig mer idag, mer än precis när jag ska in och lägga mig istället! 

Ska sätta igång "Hur många lingon finns det i världen" och se på den. Den är så jäkla bra så jag måste bara se den en gång till. 

Nu orkar jag inte skriva ett dugg mer. Hej!

Har haft en usel natt. Inte alls sovit bra! Detta är pest och pina, jag har verkligen ont överallt.. 

Igår hade jag lite konstiga känningar, vet inte om det var "början" på något, men sen tror jag att slemproppen gick igår med. Det kan ju fortfarande dröja ett tag innan där verkligen händer något än. Men jag hoppas innerligt på att slippa gå över tiden nu i alla fall.. Låt mig bara få ut min lilla flicka så jag kan få åka hem i lugn och ro med henne. 

Nu ska jag käka frukost med mamma.