Denna dagen bjuder på jobb. Usch, jag får verkligen ångest när jag vet att jag ska jobba och ser att det är fint väder. Man vill ju bara åka till stranden och vara ute och göra saker i detta fina vädret, men ikke! 

Jaja, på söndag är jag ledig i alla fall och då ska vi fira min mormor som blir 70 år gammal! Då ska vi till Lövestad och fira henne där. Det var så himla mysigt sist när vi var i Fyledalen och firade henne så denna gången ska vi till Lövestad. 

Efter det ska jag få hem vagnen! Förhoppningsvis. Om sufletten kommer imorgon så kan jag ta vagnen på söndag! 

Nej, nu ska jag slänga i mig något att äta, sen göra mig lite i ordning. 

Sköt om er!

Ja, nu har 70% av min graviditet passerat, jag har gått 196 dagar utav 280 och har nu bara 84 dagar kvar. 

Känns ju helt underbart! 

Känner dock inte att det börjar bli tungt eller liknande, men är bara så trött i kroppen. Speciellt när jag jobbar, det tar på min rygg något så fruktansvärt. Har sjukligt ont i ryggen när jag kommer hem. Vill då bara slänga mig i sängen så jag kan vara utvilad i ryggen till jag ska jobba igen, men riktigt så funkar det ju inte. Här är ju disk och tvätt och allt annat som ska tas om hand om. Och inte nog med det, utan nu ska jag så småningom börja packa inför flytten. Men OJ, vad skönt det ska bli när jag kommit bort i min MYCKET större och FINARE lägenhet. Det börjar verkligen bli fint där borta nu :) Idag är det ju exakt en månad till jag flyttar. 

För mig är det i alla fall jobb resten av veckan, medans andra håller helg redan nu. KUL FÖR ER! ;) 

Btw, jag är kär i Simon i Big Brother. Han är drömmannen! 

Såna där människor som kräver uppmärksamhet alltid, hela tiden.. Jag tål dom inte. Vet inte varför. Kanske för att jag själv aldrig varit en sån människa. Har aldrig försökt stjäla någon annans uppmärksamhet eller hävda mig framför någon annan. Då hade jag skämts. Verkligen skämts ögonen ur mig.. Jag har i alla fall inte gjort detta medvetet. Och har jag gjort det så ber jag om ursäkt. 

Men dom här människorna som är så här på detta viset, finns där ingen stopp liksom? Jag känner en sån här människa. Eller faktiskt två st. Tål dom inte. Den ena kan ringa och berätta det ena och det tredje, när jag sen ska berätta något roligt som hänt mig själv.. Då börjar den här personen babbla om sig själv igen.. Bryr sig inte ett skvatt om vad jag har sagt. Inte bara det, för båda dom här två personerna är såna som ska kommendera. Bestämma och tro sig veta bäst och så vidare. 

Finns inget som är värre. Någon som kan förklara varför en människa är så här? Aldrig fått någon uppmärksamhet hemma? 

Har stått ut med de här människorna för länge tycker jag. 

Jag kanske låter för rå, men sån är jag.. 

Usch ja.. Det här med vagn verkar inte lätt. Jag har dock hittat min första vagn. Eller ja, vildingens första vagn. Har inte fått hem den än, men förhoppningsvis snart. 

Det blev en Brio Happy - 09. 

En neutral vagn som jag kan ha till min lilla flicka. Kändes jättebra att köra med den. Så jag får hoppas lillan tycker om att ligga i den också bara.

Vill bara ha hem den nu så jag kan bädda i den o göra det så fint till hon ska ligga där.  

Har köpt den begagnad till ett kanonpris. Vagnen är i jättefint skick och jag får till och med en ny suflett till. Det bästa är ju att jag vet vem det är som haft den innan så då känns det bra att köpa det begagnat. 

Var på föräldragrupp i torsdags. Ja, det var väl lite intressant o lyssna på barnmorskan, men jag kommer inte gå dit fler gånger. Det som vi pratade om där, det kan jag lika bra fråga min mamma om. Dessutom var vi rent för många i gruppen tyckte jag. Vi var 8 st blivande mammor och de hade dessutom med sina respektive så jag kände inte riktigt att jag "passade" in där. Visst, man kanske ska gå där så man kan få "kompisar" till bebis sen, men då finns där fler jag känner som har småttingar som hon kan få träffa. 

Nästa tid jag har där är när jag ska på glukosbelastning som det så fint heter. Alla säger att det ska vara så himla hemskt och att det är jätteäckligt.. Är det verkligen det? Jaja, jag kommer ta med mig min citron så får vi se :)

Nu blir det en film,

sköt om er.

Ja idag har det varit en väldigt lugn dag. Vilket ibland är skönt, men det får inte hända för ofta.. Då blir jag rastlös. 

Sov som vanligt till åtta ca. Förstår inte varför jag alltid ska vakna då? Varför inte innan och varför inte efter? Det kvittar hur länge jag suttit uppe kvällen innan, jag vaknar ändå alltid då. Kan det vara lillan som väcker mig, fast jag inte tänker på det? 

Vid fyra kom Emelie och Alexandra och hämtade upp mig, skulle käka lite med dem =) Nu ligger jag här med datorn i knäet och Emelie sover som en stock sidan om! Hon har åkt med Alexandra i lastbilen idag och då är det minsann inga sjusovare här inte, utan hon skulle upp 03.30 Haha =) 

Kollade min statistik innan.. Det märks vilka dagar jag uppdaterar! Haha :P   

Lite mer skärpning på att uppdatera blir det kanske.. Vem vet. 

Sköt om er!

Tiden bara springer iväg, snabbt som tusan. Jag är nu i v. 27. Endast 13 veckor kvar till BF =) Ohhh vad jag längtar. Längtar till jag får se min lilla dotter, till jag får hålla henne i min famn, längtar efter att få lukta på henne och få ha henne hos mig alltid. 

Men för att kunna få något så underbart medföljer ju såklart lite krämpor.. Inte för alla, men för mig.. Ligamenten och foglossningar är ett faktum. Det gör så förbaskat ont. Det är varje dag också.. Börjar bli svårt att vända sig i sängen, att ligga på magen är helt totalt omöjligt nu ju och ligga på ryggen, det trycker på. Sidan är det som gäller! Men vad gör det? Det kommer jag glömma på nolltid när lilltjejen är ute! Går inte att beskriva.. 

Har fått en del datum att hålla koll på nu med, föräldragruppen bland annat, sen ska den här blutsaften ner, och har även fått en ny tid till en vanlig rutinkontroll. Skriver dock inte ut några datum här, då jag vet att där finns antagligen en viss person som har koll. 

Men jag har fått goooda nyheter. Men dom är tyvärr hemliga! =) 

Tråkigt är att man ska behöva åka in till Simrishamn i fortsättningen för vanliga rutinkontroller.. Dem lägger ner här i Tomelilla. Mycket tråkigt för jag trivs mycket med Katarina, min BM. Tror jag ska begära att få gå i Ystad istället, det är ju faktiskt där jag planerat att åka när det är dags för den lilla vildingen att komma. 

Ja vilding, det är hon verkligen. Går inte en enda dag utan att jag känner hur hon sparkar och vrider o vänder sig. Underbart! Ser det utanpå magen nu med. Har ju gjort det några veckor men som ni märkt har jag ju inte skrivit här på ett tag så egentligen finns det nog massor för mig att skriva, men vem orkar läsa allt det? Haha. 

Sen har jag ju fastnat i det här med namn.. Vad ska den lilla sprallan heta? Känner ju egentligen inte att det är någon "brådska" med att bestämma namn, men det är ju så kul!! Har en del funderingar, men inget jag är stensäker på än så det får vara hemligt ett tag till =) 

En sak är säker och det är att i mellan namn ska där vara med namn från familjen i alla fall. Det har ju alla andra i min familj så det blir liksom tradition. 

Nu är det inte långt kvar till FLYTTEN! Den 1 juli går flyttlasset. Ska bli så skönt att få ett rum till mig själv, ett till lillan, ett vardagsrum, ett STORT kök, stor toalett, diskmaskin, tvättmaskin, torktumlare, egen uteplats och slippa trapporna. Och det bästa av allt är att jag får dem bästa hyresvärdarna nånsin. Woho, kan ju inte få det bättre!!! 

Nä nu har jag skrivit jättemycket.. Nu blir det film =) Sen godnatt efter det! 

Sköt om er!

Nu var det hemskt längesen jag skrev här. 

Valde att sätta lösenord på bloggen, fick så många negativa kommentarer hit och dit. Jag bryr mig egentligen inte om dessa, men man kan inte låta bli att reta sig på dessa människor som inte har tillräckligt att göra utan måste förnedra sig på andra människor. Det värsta är att allihopa är så falska att de inte ens kan säga vem dem är. Då är dem inte värda några svar heller.

Nu låser jag upp bloggen igen. Vill ju kunna dela med mig av allting som händer! Och jag vet att många följer/följde min blogg. 

Jodå, visst har det hänt en hel del. Magen den har växt som bara den.. Har än så länge bara gått upp ett kilo. Ett kilo? Jag som trodde jag skulle gå upp ett kilo i veckan typ. Tackar gud för det! haha. Men jag är medveten om att det med all säkerhet kommer, ju längre in i min graviditet jag är. 

Imorgon går jag in i min 25e vecka. Helt sjukt vad tiden går fort egentligen. Tyckte att jag nyss var på mitt första UL. Dock vill jag att tiden ska springa iväg lite fortare, men sen när min lilla flicka kommer, då får tiden gärna stanna upp. 

Har fått himla problem med mina fogar. Det gör så förbannat ont! Speciellt på kvällarna när man ska gå o lägga sig, när jag ska ta av mig mina byxor, känner mig som en gammal tant.. Ibland kan jag knappt gå för fanken. Det är jättejobbigt. Bara o bita ihopa! Det är värt det sen. Sen när man får sitt lilla knyte i famnen så glömmer man nog all denna smärta som söker en. 

För att inte prata om förlossningen. Ibland tänker jag; äh det är väl inget med det, det gör ju de flesta kvinnor. Föder barn liksom. Kvinnans kropp är ju gjord för det. Ibland är jag livrädd för förlossningen, vill inte alls! Men man vänjer väl sig vid tanken. 

Jag vill läsa fler gravidbloggar eller fler bloggar om er som har barn osv. Skicka era länkar till mig! 

Sköt om er.

Ni som klagar på mig, att det är mitt fel att mitt barn inte har någon pappa osv. Ni kanske ska ta o fråga "den så kallade pappan" hur mycket han bryr sig?

Visserligen så klarar jag mig jävligt bra själv och vill egentligen inte att han ska höra av sig.

Nej, jag har ju varit otrogen. Enligt honom.

För han kunde inte lita på mig.

Och det har jag fått svar på att han inte kunde göra.

Finns så jäkla mycket jag skulle kunna dra upp här.

Men jag orkar inte. För jag har dragit denna historian så många gånger.

Ja, jag polisanmälde honom. Varför?

Jo, för han betedde sig som ett svin.

Och det känns jävligt skönt att det ligger där hos polisen nu.

Min anmälan. Jag visste väl att det skulle bli nerlagt,

men nu finns det där.

Och ni era fega jävlar som inte vågar kommentera med era namn,

ni tror antagligen på vad han har sagt.

Att det är så himla synd om honom, att han är offret.

Men ni känner nog inte honom på det sättet som jag fick lära känna honom.

Glad över att det hände nu. Och inte om ett år så MITT barn hade fått vara med om detta. Skönt.

Och ja, ni som har problem med att jag har ny kille. Varför?

Varför är det så svårt att förstå att man faktiskt kan bli kär igen?

"åh det tog inte lång tid, det gick minsann fort, här går det undan".

JA, DET ÄR KANSKE MÖJLIGT. So what?

Känns det bra och känns det rätt så varför inte?

Det var liksom inte så att jag och Johan träffades en gång och sen blev vi ett par. Nej.

Vi träffades ett bra tag innan vi bestämde oss för att bli tillsammans. Problem med det?

Och vet ni vad det bästa med honom är?

Han är inte svartsjuk. Han låter mig göra vad jag vill. Givetvis är han genomsnäll.

Och jag är glad över att det är faktiskt han som är min pojkvän.

Så ni som lägger in såna dumma kommentarer till mig, ni kan lika bra skita i det.

Ni får inga bra svar ändå. Vill ni inte komma med något snällt så låt bli att kommentera.

Har nu även slutat på *pip*salongen. Fruktansvärt skönt.

Kommer givetvis sakna själva jobbet.

Men inte stället och människorna runt omkring.

Hoppas man att någon annans barn ska bli invalid så finner jag inga som helst skäl kvar att se den människan som någon värdig person.

Kan ju inte finnas någon stolthet kvar hos henne.

När man hoppas något sånt, då kan man väl inte ha alla hemma?

Bara jag som känner så?

Det finns vissa saker man inte säger till andra.

Någonstans går gränsen.

Att hoppas att någon annans barn blir invalid är något man inte önskar sin värsta fiende ens.

Men jag säger ju det. Jag har lite att plocka upp ur bakfickan om det ska behövas.

Vilket jag är stensäker på.

Stackars er som läst igenom detta.

Behövde få ur mig detta. Även fast det finns huuuur mycket som helst att berätta så drar jag inte upp allt här.

Sköt om er.